går, det är någonting man gör mycket i oslo. mhm. idag skulle jag möta upp johanna och rené för att gå till effect, men dom hade redan varit där när jag kom. jag hakade på när dom skulle till att tatuera rené. ännu en gång gick vi. en bit. studion hade flyttat en bra bit längre upp på gatan, så vi gick(!) upp dit. tatueraren pratade inget nordiskt språk, så det tog ett tag att förklara renés motiv. efter många om och men, verkade dom ha förstått varandra, varpå rené frågade om priset; 1000 norska jävla kronor. no way, sa rené och vi gick därifrån. försökte leta efter en till som vi trodde låg på samma gata. nej nej, det visade sig vara den vi redan besökt, så det var till att knata vidare. men där bestämde jag mig för att gå hem till min kära filippa, för att laga lite mat. dumma oslo bygger om massor kring trikkenspåren, så dom går inte som dom ska, så jag fick, ännu en gång gå extra långt. men det gör inget, jag är inte bitter, även om jag får det att låta som det. nej jag är tacksam, ibland vill säga. .
väl hemma, sov filippa som en stock. jaha? vad nu göra? "låt mig va!" var det enda man fick höra när man petade lite på henne. jag klandrar henne dock inte, eftersom hon bara sov ynka 1 ½ timme i natt.
soppveckan får vara utan filippa en dag helt enkelt. nu lagar jag potatis- och purjolöksoppa och det luktar gudomligt. jag hade glömt bort hur hungrig jag var.